2014 - 2 år senare

Niall och Liam satt bredvid varandra med Zayn, Harry och Louis på varsin sida om det runda bordet. Nr 74 hade de fått. Samma som de hade den där kvällen för två år sedan då de hade vunnit deras allra första Brit Award. De hade varit så lyckliga den kvällen, så lyckliga över hur långt de hade kommit på bara ett och ett halvt år. Så lyckliga, glada och så naiva. Innan den kvällen, den 21 februari 2012 så trodde att de kunde fortsätta som de alltid gjort; träffa fansen, signeringar, någon turné här och där och ha lite ledig tid för sig själva men efter den kvällen hade allting förändrats.

De skulle ut på deras första turné i USA och alla hade verkligen sett framemot det. Men redan när de anlänt på flygplatsen, i deras VIP utgång hade Niall märkt att det inte var som att jobba med Britterna. Amerikanarna var mycket mera hårda och bestämda, de visste vad de ville ha och det framgick också väldigt tydligt. Det var ändringar hit och det var ändringar dit.

”Harry, säg något flirtigt! Flirta med publiken så mycket som möjligt. Ännu mer. Kom igen Harry. Du är bandets ”Ladies-man”!”
”Louis, gör si och gör så. Nej du får inte improvisera längre, det blir bara dåligt. Här har du ett manus du ska följa.”
”Zayn, du måste bli mer pratsam. Fansen vill höra dig prata. Kom igen, säg någonting!”
”Liam, du får ta över i intervjuerna eftersom du är bäst på att prata med pressen.”
”Niall, du måste sluta att bete dig som du gör och bli lite mer brydd. Amerikanare gillar när det är ordning på saker.”

Och det värsta av allt:

”Niall och Liam, nej ni kan inte komma ut inför allmänheten. Ni är inte redo för det, pressen skulle äta er levande. Dessutom så skulle det bli massa hat från homofober och det skulle inte vara bra för bandets image.”

Bandet hade protesterat mycket, varje gång ledningen vill att de skulle göra något som inte alls var dem men inget hade bitit på dem. Den amerikanska musikbranschen hade ändrat på killarna och de hade inte kunnat göra någonting åt det.

Nu satt dom där, på 2014 års Brit Awards, nominerade i tre kategorier; British Group, British Single och British Album of the Year. Niall var glad över alla kategorierna, det var han faktiskt men han hade inte varit fullt ut lycklig under de senaste två åren. Det var klart att han var glad att han och Liam hade funnit varandra men han ville visa fansen att Niam verkligen fanns, han ville visa allmänheten anledningen till att han fortfarande var singel och han ville framförallt visa sin kärlek för Liam Payne. Pojken från Wolverhampton som förändrat Nialls liv.

Årets programledare var Nicky Byrne från Westlife och en av Nialls största idoler. Han hade fortfarande inte vant sig vid att kändisskapet innebar socialt umgänge med andra kändisar och varje gång han träffade någon av hans stora idoler så blev han alltid lite ”Starstrucked” och Liam fick lugna honom.

Nicky presenterade årets stora uppträdande som var Lady Gaga och musiken drog igång. Niall kastade en blick på Zayn som alltid varit ett stort fan av Lady Gaga och han tittade hänfört på kvinnan på scenen med ögon stora som golfbollar.
Bredvid Zayn satt Harry, som under bara en timma lyckats få i sig en halv flaska champagne och Niall kunde ana att hans mål var att tömma den innan det var dags för deras första kategori.

Harrys drickande hade ökat mer och mer för varje månad som gått efter att de kommit tillbaka från turnén med Big Time Rush. Och tjejerna som amerikanarna ville att Harry skulle få till det med hade heller inte minskat. Båda Niall och Liam hade trott att så fort de kommit tillbaka till deras kära England så skulle allting bli som vanligt igen men de hade helt fel. Antalet tjejer som Harry tagit hem hade ökat hastigt från någon enstaka i veckan till en ny nästan varje dag. Fansen hade inte anat något utan fortsatt att tycka om Harry för den fräcka lille bagaren som han en gång varit. Niall hade försökt prata med Harry om det och försökt att förklara för honom att det till slut komma ut inför media och då skulle det inte vara bra för varken bandets image eller hans egna. Harry hade bara skakat på huvudet och skrattat åt Niall som om hans åsikter och röst inte spelade någon roll. Två år senare var Harry nästintill en alkoholiserad 20-åring som tömde minst en spritflaska i veckan och som alltid drack sig fullast på festerna.

Som tur var för Harry så hade ingen annan i bandet kommit in på samma banor som honom. Louis, Zayn och Liam var fortfarande deras gamla jag, även om Louis hade blivit lite mer tillbakadragen och inte alls lika spontan som förut.

”Niall! Liam! Får vi se en kyss nu då!” Sluddrade Harry fram och höjde glaset i en skål.
”Harry, inte här. Lägg ner nu.” Liam tittade med en allvarlig min på Harry. Louis tog undan flaskan som stod framför Harry och ställde den utom räckhåll från den berusade pojken. Harry gick dock inte med på det och bestämde sig för att ställa sig upp, gå runt bordet och hämta tillbaka flaskan. Men första steget mot alkoholen misslyckades och han vinglade och snubblade in i bordet bredvid. Harry fnissade, glömde bort flaskan som han varit ute efter och satte sig lugnt på stolen igen.
Liam kastade en blick mot Louis och suckade. Det här skulle skapa stora rubriker imorgon, tänkte Niall och ägnade återigen sin uppmärksamhet mot den brillianta Lady Gaga på scenen.

Det var dags för prisutdelningen av den första kategorin som One Direction tävlade i. British Album of the Year. Det var Adele, som vunnit det priset två år i rad, som skulle presentera vinnaren.

Alla pojkarna, till och med Harry satt på helspänn, med fingrarna intrasslade med varandras, i hopp om att det var de som skulle ta hem årets Award. Niall vände sitt huvud där han visste att Liam satt och tittade på sin underbara pojkvän som för nästan två år sedan, redan då varit bara några meningar från att ha avslöjat deras förhållande. Under presskonferensen efter att de vunnit sitt Award så hade Liam råkat försäga sig och Niall hade tittat oroligt mot honom. Men fansen hade bara skrattat och lagt till det som ännu ett citat i alla ”bromances” som pågick.

Niall och Liam (och de andra pojkarna) hade såklart vetat att det låg mer bakom de orden och nu satt de här. Två år senare och Niall var mer redo nu än någonsin tidigare.
”Och vinnaren är… ED SHEERAN!” En besviken suck kom från Nialls läppar men sedan så insåg han att en av hans bästa vänner vunnit och hans suck ersattes av jubel och applåder. I ögonvrån såg han hur Liam tittade på honom och han vände blicken mot sin pojkvän. En enda mening sköt igenom hans tankar då.

I should have kissed you

Han tänkte inte göra samma misstag igen och låta tillfället bara glida genom fingrarna som sand. Skulle han någonsin få ett bättre tillfälle att visa världen vem hans stora kärlek var? Skit i ledningen! Skit i USA! Det här var England och där gjorde man det man kände för. Och med de övertygande tankarna lutade han sig fram, fortsatte att ha ögonkontakt med Liam och deras läppar möttes i en passionerad kyss. En kyss som förmodligen ingen kamera skulle missa och en kyss som skulle skapa stora rubriker i morgondagens tidning. Något som Niall inte brydde sig ett skit om. Det var snarare något som han hade längtat efter så länge och nu, två år senare hade han funnit modet och han kunde äntligen släppa iväg texten som gnagt i hans tankar så länge.

I keep playing inside my head
All that you said to me
I lie away just to convince myself
This wasn't just a dream

Cause you were right here
And I should've taken the chance
But I got so scared
And I lost the moment again

It's all that I can think about, oh
You're all that I can think about

Is your heart taken?
Is there somebody else on your mind?
I'm so sorry, I'm so confused
Just tell me, am I out of time?

Is your heart breaking?
How do you feel about me now?
I can't believe I let you walk away
When, when I Should Have Kissed You

I should, I should oh, I should have kissed you
I should, I should oh, I should have kissed you
I should, I should oh, I should have kissed you
I should, I should oh, I should have kissed you

Every morning when I leave my house
I always look for you, yeah
I see you everytime I close my eyes
What am I gonna do?
And all my friends say
That i'm punching over my weight
But in your eyes I
Saw how you were looking at me

It's all that I can think about, oh
You're all that I can think about

Is your heart taken?
Is there somebody else on your mind?
I'm so sorry, I'm so confused
Just tell me, am I out of time?

Is your heart breakin?
How do you feel about me now?
I can't believe I let you walk away
When, when I Should Have Kissed You

I should, I should oh, I should have kissed you
I should, I should oh, I should have kissed you
I should, I should oh, I should have kissed you
I should, I should oh, I should have kissed you

When you stood there
Just a heartbeat away
When we were dancing
And you looked up at me
If I had known that
That i'd be feeling this way
If I could replay
I would have never let you go

Liams ögon genomborrade Nialls när han tagit den sista tonen och ett uttryck dök upp i hans ansikte, ett uttryck som Niall inte riktigt kunde sätta fingret på om det var ett förvånat uttryck eller om det var glatt. Förmodligen en blandning av båda.

”Liam, varför gjorde du egentligen slut med Danielle?” Liam tittade bort och Niall tog ett djupt andetag och fortsatte.
”Och ge mig inte det där ’vi-kände-båda-att-vi-behövde-det’-snacket för det tror jag inte på.” Liam blev röd i ansiktet och mumlade något i händerna.
”Vad sa du Liam? Jag uppfattade inte riktigt det där.” Niall tog bort händerna från Liams ansikte och tvingade Liam att se honom i ögonen.
”På grund av dig Niall. Jag älskar dig.”

And all my friends say
That i'm punching over my weight
But in your eyes I
Saw how you were looking at me

Hans känslor var besvarade och Nialls livs kärlek satt där, framför honom och sa att han älskade Niall. Han kunde inte vänta längre, utan gjorde det han önskade att han hade gjort flera månader tidigare. Niall flyttade sig närmare Liam, tog tag i hans axlar och närmade sig sakta Liams perfekta ansikte.

~

Liam kunde inte slita blicken från de blå ögonen som genomborrade hans själ. De ögonen, som redan vid tävlingen hade fått Liam att falla så hårt för den lille pojken från Irland, var nu bara några centimeter från honom, han kunde inte vänta en sekund längre så han lutade sig fram tills deras läppar möttes.
Det var inte den bästa kyssen, inga fyrverkerier uppstod och inga fjärliar i magen kom fladdrandes, det var snarare så att kyssen var tafatt, klumpig, ja nästintill pinsam.

De särade på varandra och Niall strök med tummen över Liams kind, han följde konturerna innan han trasslade in hans fingrar i Liams bruna hår.
”Jag älskar dig med Liam.” Sa han och pressade sig mot Liams läppar ännu en gång. Explosionen som inte kommit den första gången dök upp nu som ett blixtnedslag i Liams huvud. Hans mage gjorde en trippelvolt och han kunde inte få nog av Nialls läppar som sakta masserade hans egna.

Liam tyckte det gick för sakta och envis som Liam var så ökade han trycket på Nialls läppar, särade på dem en bit, tillät Nialls tunga att möta hans egen. Den blonde pojken gav ifrån sig ett lätt stönande och Liams flyttade upp sina händer till Nialls kinder och masserade dem lätt med tummarna.

Efter vad som kändes en evighet bröt sig Niall loss från kyssen och ett stort leende hade formats i pojkens ansikte. Liam kunde inte hålla sig och hans ansikte sprack också upp i ett leende. Ett fniss smög sig ut från Nialls mun och Liam började skratta. Han knuffade ner Niall så att han låg ner och Niall drog med honom och med armen runt om Liam så låg de där, med armarna runt om varandra och bara njöt och myste. Ibland smög sig även kyss in men snart hade både Niall och Liam somnat. Det hade sannerligen varit en händelserik dag.

Soffan som pojkarna satt i var mycket mindre än vad den hade varit förra gången One Direction hade dykt upp hos Alan Carr, vilket betydde att Niall, som var den minsta av de fem pojkarna fysiskt sett, nästan fick sitta i Liams knä. Detta gjorde inte Niall ett dugg eftersom han den senaste månaden försökt att ägna så mycket tid som möjligt vid Liams sida utan att det skulle verka misstänkt. Även om relationen mellan Danielle och Liam var över sedan en månad tillbaka hade Niall varken modet eller styrkan att erkänna sina känslor för den brunhårige pojken från Wolverhampton. Hur gärna han än ville, hur många gånger han hade tittat in i de nötfärgade ögonen som fick Niall att bli knäsvag och bara velat skrika ut sina känslor, så hade han ändå kontrollerat sig själv, kommit fram till att det bästa för både bandet, de själva och för de andra pojkarna, var att hålla tyst om sina känslor.

Alan drog ett skämt om Harry och Caroline som var så uttjatat och Niall kunde se på Harry att han, efter flera månader äntligen kommit över den kvinnan. Den här gången nådde Harrys leende hans ögon och Niall fnissade också, glad över sin väns framgång.

”Så killar! Nu får ni uppdatera mig, oss, era fans! Hur är det med flickvänner? Eller pojkvänner för den delen? Jag har hört ett och annat om Larry Stylinson.” Alla skrattade och Liam som satt bredvid Niall drog med sina händer på knäna, precis som han alltid gjorde när han var nervös.
Alan tittade på Louis som satt längst till vänster och närmast honom.
”jag har flickvän.” Louis log ett uppriktigt leende och Alan ”aawade” i takt med publiken.
”Eleanor Calder eller hur?” En bild på Louis och Eleanor dök upp på skärmen bredvid pojkarna och Alan fnissade och sa:
”Underklädesmodell har jag hört, blir det mycket naket när ni…” Han gjorde en liten juckande rörelse i fåtöljen där han satt och Louis brast ut i skratt och inte långt efter var Niall och de andra killarna i färd med att skratta så att tårarna rann. Liam kastade en blick på Niall och för en sekund möttes deras ögon och återigen fick de uppleva ett sådant ögonblick. Niall tittade bort snabbt innan hans handlingar skulle ta över hans självbehärskning.

När alla hade lugnat ner sig så tittade Alan med en fräck blick på Harry. Harry skrattade bara och skakade på huvudet.
”Så ingen ny Caroline? Annars så är min 70 åriga moster singel och ledig om du är sugen?” Skojjade Alan. Harry skrattade bara undan skämtet och tittade bedjande på Niall i hopp om att han skulle rädda situationen.
”Jag är singel fortfarande” Svarande han och försökte le så uppriktigt han kunde. Trots sina känslor för Liam så var Niall ganska nere för att han var den enda som inte haft en flickvän under hela One Directions existens. Det hade inte hjälpt hans självförtroende precis.
Alan ägnade inte så mycket tid vid Niall utan fortsatte mot Liam som varit väldigt tyst under hela intervjun.

”Liam…” Alan tittade på Liam med en ledsen blick och Liam skrattade nervöst. Alla visste vad som skulle tas upp och Niall tyckte synd om pojken som satt bredvid honom. Han sket i sina känslor och la sin arm runt den äldre pojken för att stötta honom. Som en riktig bästa vän. Liam tittade förvånat på Niall men ett leende hade smugit sig fram på hans läppar.
”Jag är singel.”
”Och du har nyss gjort slut med Danielle… varför? Berätta vad som hände?” Niall hade alltid tyckt om Alan eftersom han alltid skojjade och intervjuerna var alltid kul men just nu kunde han inte låta bli att kasta en arg blick mot killen i glasögon för hans okänslighet.

Liam drog en djup suck, kastade en snabb blick på Niall igen och sade:
”Det var ett gemensamt beslut eftersom vi båda kände att våra känslor inte riktigt var besvarade.” Det var det här svaret Niall också hade fått när han frågat Liam om vad som verkligen hade hänt. Dock hade Niall inte riktigt trott på de orden men lämnat det eftersom han såg att Liam inte ville prata om det.

Alan verkade först då inse att det var ett känsligt ämne så han fortsatte ner mot Zayn.
”Mr. Malik, hur är det med ditt kärleksliv då?”
”Faktiskt så dejtar jag faktiskt någon just nu.” Alan oohade och aahade men frågade inte några mer följdfrågor.

En timma senare

Niall stod med ena benet mot stolen som stöd för gitarren som behövde en rejäl stämning. Han nynnade tonerna för sig själv tills han var nöjd, sedan vände han sig om och möttes av Liam som log uppmuntrade mot honom.

”Behöver du hjälp Nialler?” Det var längesedan Liam hade använt sig av det smeknamnet, det var längesedan Liam överhuvudtaget sagt något till Niall frivilligt och när han hörde det lilla ”Nialler” så fick han genast fjärilar i magen och han kände hur ansiktet hettade till. En av de få nackdelarna med att var Irländsk, att han alltid skulle bli röd över det lilla minsta. Han mumlade ett generat nej till svar och Liam ställde sig bredvid honom bakom mickstativet och de andra pojkarna gjorde likadant.

De framförde deras nya singel When i hear you för första gången och publiken jublade entusiastiskt. Niall kastade hela ideliga blickar mot Liam som då och då besvarade han blicken med ett leende. Niall kände sig verkligen på topp nu. Hans solo gick super och det kanske ändå skulle lösa sig mellan Liam och honom. De kanske äntligen skulle kunna umgås utan att bete sig kyligt mot varandra och Niall skulle inte längre behöva oroa sig för att Liam och Danielle skulle mysa upp i en soffa i närheten av honom.  Musiken tystnade och One Directions arbete var över. Niall gick fram mot Alan, skakade hans hand och inte långt efter var Liam, Zayn, Harry och Louis.

Väl hemma i lägenheten igen så slängde sig Niall direkt i soffan och slöt ögonen. Han ville bara slappna av och få ta det lugnt. Det hade inte varit många sådana tillfällen nu för tiden men så knackade det på dörren. Niall låg kvar och väntade på att den som knackat skulle komma instormandes eftersom det var alltid så pojkarna gjorde, men ingen kom och ett knackande hördes igen. Niall suckade, hävde sig upp ur soffan och gick mot dörren och öppnade den.

”Hej Niall, jag har tråkigt. Ska vi hitta på något?” Frågade Liam och log ett blygt leende mot Niall.
”Visst kan vi det!” Sa Niall entusiastiskt. Kanske lite för entusiastiskt…
”Bra!” Liam log stort och gick in i lägenheten med Niall tätt i hälarna. Han slängde sig i soffan och Niall gjorde likadant. Glad över att de kunde bete sig så avslappnat runt varandra. Han tittade på Liam som hade blicken på Nialls gitarr som stod i ett hörn längre bort.

”Kan du inte spela någonting för mig Niall? Något som jag aldrig hört förrut?” Liam tittade hänfört på Niall som inte tvekade en sekund utan gick och plockade upp gitarren från golvet och satte satte sig i fåtöljen mittemot så att han kunde se Liams ögon ordentligt.

”Vad vill du höra?”
”Någonting som jag aldrig hört Niall, någonting som du har skrivit.” Det enda Niall kunde tänka sig att sjunga var den låten han hade kompat för någon månad sedan. Den låten som hade fått Niall att inse att det inte skulle bli något mellan Liam och honom. Skulle han verkligen kunna ta den risken? Skulle han kunna sjunga den låten som handlade om Liam när Liam, han själv faktiskt satt där. Mitt framför honom? Skulle han klara av det? Hans kropp agerade innan hans hjärna han uppfatta det och en melodi fyllde rummet.

Cos you were right here
and I should have taken the chance
But I got so scared
and I lost the moment again

It’s all that I can think about
you’re all that I can think about

Is your heart taken
Is there somebody else on your mind
I’m so sorry, I’m so confused just tell me
am I out of time?
Is your heart breaking
How do you feel about me now
I can’t believe I let you walk away when
when I should have kissed you

Cos you were right here
and I should have taken the chance
But I got so scared
and I lost the moment again

It’s all that I can think about
you’re all that I can think about

Is your heart taken
Is there somebody else on your mind
I’m so sorry, I’m so confused just tell me
am I out of time?
Is your heart breaking
How do you feel about me now
I can’t believe I let you walk away when
when I should have kissed you

Liam hejdade sin rörelse när han hörde sången genom dörren. Han hade varit på väg att knacka på och höra om Niall ville spela lite Nintendo mot honom men så hörde han det. Nialls toner hade gått igenom dörren och Liam ville inte avbryta och han var precis på väg att gå därifrån innan han la märke till texten som flöt ut från Nialls mun.

Hjärnan transporterade Liam direkt tillbaka till hotellrummet den kvällen då x Factor finalen hade varit. Hur Niall hade närmat sig honom och hur fina hans blå safir färgade ögon hade tittat upp på honom. Det ögonblicket hade han fångat och kommit ihåg och Liam tänkte på det allt oftare. Sedan hade något förändrats i Nialls ögon och så var det inget mer med det. Ingenting mer hade hänt, även om det hade blivit ett och ett annat sådant ögonblick men Niall, fast Liam var väl förmodligen lika delaktig i det hela, hade blankt vägrat att gå längre än en liten blick. En enda liten blick. Det var de blickarna Liam levde på. De blickarna som fick Liams kropp att skälva och hans hjärta att rusa. Fast han fick inte tänka så. Han hade ju Danielle. Sin älskade Danielle.

Liam gick ifrån dörren, bestämde sig för att låta Niall vara ifred för den här gången även om han var övertygad om att låten handlade om honom. Och Danielle. Liam hade funderat på sitt förhållande med Danielle flera gånger och alla gångerna hade han kommit fram till att det bara var en tonårsgrej, det som han kände för Niall. Det var vad han försökte övertyga sitt hjärta om. Även om han var medveten om att så inte var fallet. Han var hundra procent säker på en sak i alla fall. Och det var att han älskade Danielle och han älskade att umgås med henne, han älskade hennes skratt och hennes rynkor hon fick när hon kisade med ögonen.

Liam gick mot det lilla pentryt och öppnade ett skåp där det låg en låda med te. Han tog en av påsarna, utan att titta vad det var för smak eftersom det ändå var på svenska och det enda han kunde läsa på svenska var ett simpelt ”Hej”. I skåpet ovanför plockade han er en kopp och satte igång att värma vattnet. Tidigt imorgon skulle de fara hem och han fick en konstig klump i magen när han tänkte på det. Bara tanken på att han snart skulle träffa Danielle gjorde så att hela magsäcken vred och vände på sig. Varför den gjorde så var han inte medveten om själv utan det skulle bli något han upptäckte nästa dag.

07:45 nästa dag

Det var ovanligt av Liam att packa allting i sista stund men under natten och gårdagen hade han varit så full i tankar att han inte hade haft orken. Äntligen hittade han sin mobilladdare och la den i sitt handbagage och skyndade ut till hallen där de andra pojkarna stod.

Zayn som alltid var morgontrött stod lutad mot väggen med ögonen slutna men när Liam anlände öppnade han dom med ett ryck och tittade chockat på de andra fyra. Harry och Louis stod tysta och lekte med sina mobiler och de tittade upp när Liam kom. Han kastade en blick på Niall, det var första gången sedan eventet igår som Liam såg honom. Han hade tagit på sig en av hans polotröjor som framhävde hans fina muskler. Liams ögon vandrade uppför hans bröstkorg, förbi hans rosa läppar och rosiga kinder tills han mötte hans ögon. Ett par safirblå ögon tittade in i Liams nötfärgade och hans hjärta rusade i hundraåttio. Liam försökte hålla kvar blicken men Harry började bli otålig.
”Ska vi förflytta oss till flygplatsen eller ska vi stå kvar här hela dagen?” Sa han och vände sig om och gick mot dörren. Niall tittade bort och gick med hastiga steg efter Harry.

I should have kissed you Del 1

Niall var van vid kamerablixtarna och alla skriken hemma i the UK men att komma tillbaka till Sverige igen och mötas av alla dessa människor, det var helt otroligt! Förra gången dom var i Sverige hade det bara varit ett femtiotal som samlats utanför deras studio och hotell men Sverige hade verkligen gjort sig förtjänt av vinsten i tävlingen Bring1DtoMe. Niall och de andra killarna möttes av cirka 300 personer som skrek och tog kort och fortsatte att skrika. Det var nästan öronbedövande och Niall log stort och var glad över stödet de fick. Han kastade en snabb blick på de andra, Harry och Louis såg ut att trivas och vinkade glatt till fansen som skrek sig hesa. Zayn såg ut som att han inte trodde att det var verklighet, ungefär som Niall och sedan kastade han en blick på Liam. Liam tog kommandot och hälsade på alla vilket fick alla att skrika ännu mer. Liams ögon glödde av upphetsning tack vare den lilla gesten och Niall kände sig så stolt och samtidigt så arg. Så stolt för att Liam, de andra pojkarna och han själv hade uppnått sådan storhet i ett land som de praktiskt taget aldrig gjort någon reklam i.

Han var så otroligt arg på sig själv för allt han hade gjort. Eller, allt han inte hade gjort kan man säga. När han såg på Liam, med det lockiga håret, födelsemärket på halsen och det leendet. Allt var perfekt. Med ett hugg i magen mindes han att Liam var upptagen. Upptagen med världens bästa tjej. Niall till och med erkände det själv. Danielle var en helt otrolig kvinna som aldrig tog skit, hon pratade aldrig heller skit utan gav alla människor en chans att visa vem de var. Precis som Liam.

Om inte Niall var i den positionen han var i just nu så skulle han nog ha varit avundsjuk på Liam och inte på Danielle. Men så var inte fallet, det var inte Danielle han ville ha, det var inte med Danielle han hade sumpat chansen att få det han helst önskade. Det var Liam. Liam, Liam, Liam, Liam, Liam, Liam, Liam. Niall upprepade hans namn i huvudet flera gånger innan han kom på sig själv. Nu skulle han vara fokuserad.

Eventet varade i cirka en halvtimma plus signering som tog ungefär två timmar och när det sista fanet lämnat byggnaden så förflyttade sig pojkarna till deras hotell. Dom hade gemensamt vardagsrum men alla hade fått varsitt rum. Niall hade inte brytt sig om att packa upp särskilt mycket eftersom de ändå skulle lämna landet imorgon. Han hade ett av de renaste rummen upptäckte han när han gick förbi de andras. Han slängde sig på sängen utan att prata med någon och begravde huvudet i kudden. Bilderna fladdrade bakom hans stängda ögonlock. Liam som skrattade. Liam som såg så koncentrerad ut medans han ritade av Niall. Liams ansiktsuttryck när de inte gick vidare till final i the x Factor. Liams ansikte första gången Niall fick syn på honom, när de fortfarande inte visste att One Direction snart skulle vara en del av deras liv, när de inte visste att de skulle komma att bli bästa vänner.

Så många gånger Niall hade haft chansen. Så många gånger han hade haft den men sumpat den på grund av sin feghet. Och nu var det försent.
Första gången hade varit kvällen då de åkt ut ur tävlingen. Niall var väldigt glad över hur långt de faktiskt hade kommit men de andras ansiktsuttryck utspelade något helt annat. Besvikelse. Niall hade fått vara den som tröstande pojkarna, muntrade upp dem på alla sätt som gick. Till och med Louis hade varit helt knäckt. Men det värsta var Liam. Liam som hade hållit masken ända från beskedet tills de kommit in på deras hotellrum, stod nu och hulkade med händerna i ansiktet och tårar som strömmade nerför kinderna. Niall klarade inte av att se sin bästa vän bryta ihop på det sättet så han gick mot honom med armarna utsträckta och omfamnade Wolverhampton-pojken. Så stod de länge. Niall visste inte hur länge, det kunde ha gått en timma eller en minut innan Liam bröt sig loss från omfamningen tittade in i Nialls blåa ögon och Niall såg något i Liams nötfärgade ögon. En gnista. Nialls hjärna slutade fungera och det enda han hade i tankarna var pojken som stod framför honom. Handlingar tog över tänkandet och han lutade sig fram, några centimeter från Liam, lät honom känna på ögonblicket. Plötsligt så sköt något genom Nialls hjärna. Feghet. Han vek undan blicken från de nötbruna ögonen och tog ett steg tillbaka. Niall var inte gay. Vad höll han på med? Börja kyssa sin bästa vän. Vad tänkte han med?
Det var vad han hade tänkt då, men nu verkade allt så självklart. Varför hade han inte insett det tidigare?

Känslorna Niall hade för Liam hade inte svalnat på något sätt sedan den dagen och varje kyss med Danielle som Niall tvingats vittna om kändes som en kniv rakt i hjärtat. Den dagen Liam träffade henne visste Niall direkt att hans chans var borta. Han skulle aldrig få känna Liams läppar mot sina, han skulle aldrig få smeka Liams fina bröstmuskler och han skulle aldrig få kalla Liam sin. Klart att han hade kvar alla broderliga kramar och alla ”bromance” gester som egentligen bara var för fansens skull men det skulle aldrig bli likadant.

Det värsta av allt var att Niall inte hade modet nog att hata Danielle. Hur gärna han än ville så kunde han inte. Han älskade henne som sin egen syster. Helvete! Allt var bara skit!

Niall gjorde som alla andra gånger han bara ville sluta tänka. Han tog fram gitarren. Allting verkade så enkelt när han slapp tänka på alla personliga problem och hans fingrar rörde sig snabbt över gitarrsträngarna medans en text började formas i hans huvud.

Cos you were right here
and I should have taken the chance
But I got so scared
and I lost the moment again

It’s all that I can think about
you’re all that I can think about