@1Dstalker: @NiallOffical and Real_Liam_Payne kissed at tonights Brit Awards! Niam is real!

@Liamshaircuts: OMG DID YOU SEE THEIR KISS?!!!!!!!! OMG! OVARIES EXPLODED!

@Malllan: Niall and Liam!!!! Such a cute couple!!!

@Beckysaless: I’d never actually thought that this was going to happen! Pic.twitter.com.sjsdvirnv

Twitter over capacity

“After being rejected for the best UK album at last night Brit Awards, Niall Horan and Liam Payne were seen kissing each other. The kiss was not steeling Ed Sheeran’s, who won the coveted price, attention but afterwards the two boys was the only thing everyone was talking about.
‘We are in love and decided to let the people know this.’ a very happy Niall horan said to one of our journalists.
‘This has been going on for quite a long time now and we decided that this was it.’ Liam Payne said.

The fans are going crazy worldwide. Twitter has already crashed once and on Tumblr.com are some pictures of them two together circling around. Let us wish these two boys all happiness and good luck and we also think that these two will be the next hot famous gay couple. Niam Horayne for the win!”

Simon slutade läsa och tittade upp från tidningen The Sun. Hans ansiktsuttryck visade ingen ilska, snarare mer utmattning och likgiltighet. Niall var alltid nervös inför mötena med Uncle Simon på hans kontor, eftersom han aldrig visste vad som väntade dem. Skulle det vara bra nyheter som den gången när de fick veta att de skulle bli signade av ett skivbolag? Eller skulle det bli som den gången när Zayn åkt hem till England när resten av bandet befunnit sig i staterna, på grund av en förlust inom familjen som ingen av de andra fått veta något om förrän Zayn redan var borta.

Den här gången visste Niall redan vad Simon ville prata med dem om och han var lika nervös för det. Skulle de få skäll nu? För att de tagit tag i det i egna händer och inte frågat ledningen som de alltid måste göra så fort det gäller något allvarligt.

”Jag är inte arg på er för det ni gjorde. Dock så kan jag erkänna att jag är lite besviken över att ni inte kom till mig först, innan ni bestämde er för att komma ut inför hela världen.”
”Uncle Simon, vi förstår att du känner så men det här beslutet var ett beslut som fattades i sista sekunden och jag hade inte riktigt tid att gå ifrån bordet vid den stunden för att leta upp dig.” sa Niall och Simon skrattade lite men genast allvarlig igen.
”Jag hoppas ni förstår vilka konsekvenser det här beslutet kan leda till? Vilka konsekvenser det kan bli inte bara för er personligen utan också för bandet i allmänhet. Det var en av många anledningarna till att Amerikanarna inte ville låta er komma ut i pressen, de sa att det skulle göra så att ni tappade fans och bli mer utsatta.”
”Tappa fans?!” Utbrast Liam. ”Amerikanarna har varit med oss länge, två år nu, vet inte dem vilken trogen fanskara vi har?”
”Liam, jag tror att de är lika medvetna om det som vi är, men det som de menade med att tappa fans har med vilken stor mängd homofober det finns i samhället än idag, att göra.” Både Niall och Liam ryckte till vid ordet ”homofob” som de inte stött på någon gång under de här två åren när deras förhållande varit hemligt, men Niall hämtade sig snabbt och öppnade munnen för att säga något ännu en gång.

”Men det finns hur många som helst som är homosexuella i Hollywood, vad är det för skillnad på oss?” Simon skakade på huvudet.
”Jag vet inte Niall, det de sagt är det enda jag vet och vill du fråga dem något om deras åsikter får du nog se till att göra det så snart som möjligt.”
”Vad menar du?” Frågade Liam.
”Det jag menar är att så fort de där höjdarna borta i Los Angeles fick se bilderna på er två tillsammans, vilket var väldigt fort må jag säga, så ringde de hit och sa upp vårat fortsättningskontrakt med Nickelodeon.”

Niall och Liam tittade på varandra, de visste båda vad den andre tänkte vilket inte var något de tänkte nämna för Simon. Istället avbröts de av ett knackande på dörren.

”Jag är upptagen Sophie!” sa Simon men dörren öppnade ändå.
”Det är inte din sekreterare.” Sa Louis och gick in i rummet tätt följd av Zayn som såg en bit upprymd ut.

”Louis, Zayn! Trevligt att ni också är här, tyvärr så var jag mitt uppe i ett viktigt samtal med era kära bandkamrater så skulle ni kunna vänta utanför så är vi klara alldeles strax.” Simon gjorde en min som Niall hade lärt sig att den betydde ’bråka inte med mig nu annars ska jag se till att ni aldrig kommer komma ner till den lägsta tonen när ni ska sjunga igen’ så därför blev han förvånad när Louis satte sig i den lediga stolen bredvid Liam, som om Simons ord aldrig ens nått hans öron.

”Det var inte så att vi tjyvlyssnade eller så, det är bara det att du borde skaffa bättre ljudisolering till ditt kontor, och av samtalet att döma så började ni komma in på en hel del som inte bara har med Niall och Liams relation att göra.” Louis tittade menande på Simon som erkände sig själv besegrad.
”Har Nick’s verkligen sagt upp vårt kontrakt?” Frågade Zayn och försökte att undvika att se alltför upprymd ut.
”Ja, det har de och av era ansikten att döma så verkar ni inte alltför ledsna över detta faktum?” Simon tittade förvånat på de fyra pojkarna som satt framför honom.

”Det är inte det att vi inte tyckte om att vara i USA och inte heller var det något fel på att spela teater men jag tror att vi alla fyr… alla fem känner att vi vill ägna oss åt en lite äldre publik. Ingen av oss är tonåringar längre och vi vill nog alla gå vidare till nästa stadie i den här lilla bubblan.” Niall tittade på Liam som såg så stolt ut över att han hade kunnat formulera det svaret på ett sådant bra sätt, utan att såra Uncle Simon.

Simon såg ut som att han äntligen fattade poängen i ett dåligt skämt.
”Aha, jag förstår, mina pojkar har vuxit upp och blivit män nu alltså? Trevligt att höra och vet ni, jag ska genast ta tag i detta initiativ och göra er mer populära för den äldre skaran som finns där ute. ”
Louis såg på Simon och skakade på huvudet.

”Uncle Simon, om detta avbrott med Nick’s innebär en lucka med ledigheter, ungefär hur länge pågår denna ledighet?”
”Ungefär en månad tror jag, hurså?”
”Jo jag tänkte, eftersom vi har jobbat nonstop sedan Oktober förra året och med tanke på att vi bara fick tre dagars ledighet över julhelgen så kanske du inte skulle ha så brottom med att fylla igen det där tomhålet.” Louis var ett geni, det måste Niall erkänna. Tänk om de kunde få en hel månads ledighet och bara kunna slappna av! Håll tummarna Niall nu!

Simon tvekade en sekund innan han svarade.
”Jag vet inte riktigt, ni vet att tid är pengar och inser ni hur mycket pengar vi skulle förlora om vi inte gör något?”

”Pengar som vi inte ens tjänat än!” Sa Zayn, en aning ilsket. ”Hur skulle vi kunna förlora pengar som vi inte ens fått in än?”
”Dessutom…” Sa Louis, lite trevande innan han fortsatte. ”Så tror jag att lite ledighet skulle göra Harry gott.”

Simon som just var på väg att svälja sitt kaffe satte det i halsen och hostade.
”Va? Vad menar ni? Vad är det med Harry?”
”Du skämtar?!” Zayn var nu väldigt arg och höjde rösten. ”Har du inte märkt de gånger du har kallat hit oss och han har varit full?! Har du inte märkt att varenda skvallertidning som skriver om Mr. Styles från One Direction och någon ny tjej varenda jävla kväll?!”
”Zayn, lugna ner dig.” Sa Niall och försökte få ögonkontakt med killen med sina ögon som han visste alltid lugnade ner Zayn.

”Klart att jag har lagt märke till skvallertidningarna som skriver om honom.” Sa Simon, en bit irriterad. ”Men det var just det jag trodde att det var. Skvaller. Och gällande hans intag av alkoholhaltig dryck, jag träffar inte Harry lika ofta som ni gör och jag måste erkänna att jag ofta trott att Harrys galna beteende bara berodde på en önskan att vara som dig Louis.” Han tittade på Louis.
”och om detta nu pågått så länge, hur kommer det sig att ni inte kommit och pratat med mig?”

Ingen av pojkarna sa något utan tittade bara ner i golvet.

”Vart befinner sig Harry just nu? Varför är inte han med er?” frågade Simon när han inte fick något svar. Niall var tvungen att tänka efter, vart var Harry egentligen? Han och Liam hade blivit kallade på Simons kontor klockan tolv på morgonen och när de lämnat byggnaden antog de att alla fortfarande sov som stockar. Speciellt Harry som varit ute och festat kvällen innan. Niall vände sig mot Louis, som borde veta vars Harry befann sig eftersom de faktiskt bodde i samma lägenhet.

Louis tittade på de alla fyra som befann sig i rummet.
”Han kom hem vid sju imorse. Jag såg honom inte men jag hörde honom och han gick direkt och la sig så jag antar att han kommer spendera dagen i sängen. Jag passade på att komma till dig nu Simon för jag visste att Harry inte ens skulle bry sig om att fråga vart jag skulle.” Han suckade och skakade på huvudet. ”Han bryr sig inte om något längre.”

”Louis, har han gjort något mer?” Frågade Simon och tittade menande på den äldste pojken. Niall förstod inte vad han menade men det verkade Louis göra för att han skakade på huvudet.
”Uncle Simon, jag tror att den här lediga månaden skulle vara bra för Harry. Vi skulle kunna ägna vår fritid åt att försöka få honom att inse vad det är han egentligen håller på med.” Det var Zayn som hade öppnat munnen den här gången. Simon tittade på de fyra pojkarna framför sig och bestämde sig snabbt. Han ville inte att Harry skulle sluta som de andra stjärnorna. Att förhindra det i tidig ålder skulle nog hjälpa. Eller hur? Det hoppades han i alla fall och så nickade han och gav bandet hans tillåtelse att få en månads ledighet.