~

”Liam…” Niall låg med armen på Liam och han hade armen runt den irländske killen.
”Mm?” Niall väntade ett ganska långt tag innan han fortsatte.
”Hur länge brukar sköldpaddor ligga i äggen?” Liam skrattade åt Niall. Han var så söt när han ställde sådana frågor, men Liam hade faktiskt inget svar på det.
”Jag vet inte Leprechaun, det går säkert att googla eller något.” Han smekte Nialls blonda hår och kysste honom på pannan. Niall nickade bara men ingen av de gjorde någon ansats mot mobilerna för att kolla upp frågan. Istället låg de tysta och tittade upp i taket medans de njöt av varandras sällskap.

Efter någon timma öppnade Niall munnen igen.
”Undrar om de har kul…”
”Menar du att du ångrar att du stannade här med mig?” skämtade Liam och blinkade åt honom.
”Nej, klart jag inte gör Liam! Jag har saknat sådan här tid med dig och jag är så lycklig just nu! Jag älskar dig Liam.” Liams ögon började tåras av de enkla orden. Han älskade också Niall. Så mycket att det värkte i bröstet så fort han tänkte på honom.
”Jag älskar dig med Niall James Horan!” De kramade om varandra och Niall gav ifrån sig en suck.
”Det jag menade var att jag undrar om de har kul även om Harry kan bli lite vild ibland nu förtiden. Jag menar, förut var det ju bara Louis som brukade spåra osv. men nu så kan man ju inte undgå att undra hur Harry kommer bete sig.”
”Zayn lovade att han skulle se till så att…”
”Jag vet! Men ändå! Du vet hur lättpåverkad han är av Louis! Han har säkert druckit massor ikväll bara för att du inte är där och stoppar honom! Ärligt talat Liam, jag älskar dig och stöttar dig i alla dina beslut men jag kan inte förstå hur du kunde låta de åka iväg själva i det här läget…” Liam lät hans ord sjunka in och han insåg att Niall hade rätt. Varför hade han egentligen sagt ja till dem?
”Jag antar att jag var lite självisk Niall. Det var så längesedan det var bara du och jag och jag antar att jag såg detta som en chans att få ha dig för mig själv utan någon som ska komma och avbryta oss.” Niall verkade nöja sig med det svaret för han sa inget mer efter det.

Liam måste ha somnat till när Niall öppnade munnen igen för tredje gången.
”Liam… kan inte du berätta hur dina känslor för mig utvecklades? Var du kär i mig under tävlingen? För det var jag Liam. När vi stod där, efteråt, när allt var klart. Minns du att jag gick fram och kramade dig och jag tittade in i dina ögon? Det var första gången mina känslor avslöjades Liam. Fast jag förstod inte då vad det var… tänk om jag hade kysst dig då. Jag har hela tiden sagt till mig själv att jag ångrar vad jag inte gjorde i den sekunden. Jag har alltid sagt till mig själv att jag skulle ha kysst dig då, men nu börjar jag tveka Liam. Tänk om jag kysst dig, vi hade insett att vi inte alls kände så för varandra, att det var alldeles för tidigt… då hade vi inte legat här just nu.” Liam väntade med att svara och när han öppnade munnen så viskade han.
”Niall… sluta med dina ’tänk om’. Nu blev det såhär och det ska vi vara glada för. Att se tillbaka på sitt förflutna är något som man inte ska göra. Backspeglar använder man när man kör bil och inte i livet.” Han pausade. ”Och vad gäller när jag insåg mina känslor för dig? Ska jag vara ärlig så hade jag nog mina aningar under hela tävlingen ända tills jag hörde I Should Have Kissed You för första gången.” Nialls leende lyste upp rummet och Liam besvarade det lika genuint. ”och om jag ska vara ännu mer ärlig så var första gången jag hörde den låten inte inne i din lägenhet på din soffa…” Nialls leende försvann och ett förvånat uttryck dök upp i hans blåa safirfärgade ögon.
”När…?”
”När vi var i Sverige på deras ’Bring1DtoMe’-tävling för lite mer än två år sedan, när du satt på ditt rum så tänkte jag att jag skulle fråga dig om du ville spela lite spel med oss andra, men när jag hörde att din röst och låten så bestämde jag mig för att låta dig vara ifred.” Niall såg ut som att någon sagt till honom att tomten inte fanns på riktigt, men sedan återhämtade han sig och log mot Liam.
”Varför har du inte sagt det tidigare paynieee?”
”Du frågade inte lilla pyssling!” sa han och kittlade Niall tills han kiknade av skratt.

Ute på stranden, i pojkarnas omedvetenhet så började ett av äggen nere i sanden att spricka. Sakta ökade sprickans storlek och ut kom en mycket liten sköldpadda som kämpade för att ta sig upp ur sanden och påbörja sin vandring mot havet.

Samtidigt, på en helt annan del av ön satte sig tre stycken alkoholpåverkade pojkar i tjugoårsåldern i en rostig gammal bil i hopp om att de skulle ta sig till deras två vänner som väntade på dem.

Ytterligare fyra stycken sköldpaddor grävde sig upp ur sanden och följde efter den första. Helt omedvetna om vad som låg och lurade bakom en buske bara några meter från dem.

Bilen körde snabbt. Alldeles för snabbt. Hjulen krängde på vägen och pojken som att bakom ratten försökte fokusera sin blick och hålla dem kvar på vägen.

Hunden närmade sig försiktigt en av sköldpaddorna och nosade nyfiket på den. Den skällde och trampade energiskt omkring sig. Utan att se sig för krossades en av sköldpaddorna medans de andra fyra, helt omedvetande, fortsatte sin vandring mot det stora blå havet.

Pojkens ögon vidgades när han insåg att vägen svängde och att han aldrig skulle hinna väja. De andra pojkarna sov och var, precis som sköldpaddan, helt omedveten om att han snart skulle krossas av tyngden på bilen.

Lika snabbt som sköldpaddan hade dött hade bilen krängt av vägen och slagit volter. Och precis som sköldpaddan hade pojken i passagerarsätet inte ens hunnit uppfatta vad som hänt innan hans skalle krossades mot marken och han slutade att andas.