Sjukhusrummet hade kala väggar och en lampa med en sprucken skärm hängde från taket. I övrigt så var rummet helt okej förutom att det var oändligt varmt och att Liams doktor bröt väldigt kraftigt när han talade engelska med pojkarna. Liam hade legat inne i fem dagar och återhämtat sig efter bettet. Det var en sandhuggorm som blivit förargad och bestämt sig för att attackera Liams ben. Oturligt nog så hade inte det där lagret med tyg stoppat ormen utan tänderna hade enkelt genomborrat både tyg och hud. Ormens gift var inte dödligt men den hade väldigt obehagliga symptom som till exempel yrsel, hallucinationer och svettningsanfall.

 

Niall satt på stolen bredvid sjukhussängen och betraktade Liam som packade sina sista saker. Han mådde bra och skulle bli utskriven idag vilket Niall var tacksam över. Han tyckte inte om sjukhus, varken hemma i England eller här i Italien. Medans Liam stod och funderade över hur han skulle få sina jeans att rymmas i den lilla väskan så passade Niall på att studera varenda centimeter av Liams kropp. Han började med händerna, vackra långa fingrar smekte jeanstygen. Niall hade alltid tyckt om Liams händer, de var feminina och helt enkelt vackra. Pianofingrar skulle Nialls mamma kalla de för, vilket var väldigt ironiskt eftersom Liam kunde spela Piano lika bra som han kunde sjunga. På vänster hand hade Liam ett vitt svagt ärr som knappt syntes i solskenet men som Niall redan visste att det fanns där.

 

Plötsligt så öppnades dörren till dörren och Niall avbröt sig i sina tankar.
”Nej! Han mår bra nu! Nej…” Louis bråkade med någon på andra sidan telefonen. ”Han behöver bara en krycka att stödja benet… Nej säger jag! Vi tänker inte… Simon lyssna på mig! Liam mår bra, han har fått vård, vi andra mår bra och vi har lärt oss vår läxa. Vi tänker inte flyga hem nu och förstöra semestern bara för att en liten orm bestämde sig för att han inte gillade Liams ben!” och med det la Louis på och tittade på de två pojkarna i rummet.

 

”Är Simon sur?” Liam tittade på Louis och grimaserade missbelåtet. Han nickade och skakade på huvudet.
”Jag fattar inte vad han är orolig för… bara för att vi är i ett band å måste ju vi också få ha lite fritid och bara ta det lugnt. Vad är det värsta som kan hända? Att någon av oss blir kidnappad av pirater och förs som gisslan på en öde ö? skulle inte tro det!” Louis skrattade glädjelöst och kastade en blick på resväskan som var packad och klar. ”är du redo att åka hem nu då Payne?”

 

~

 

Det var svalt i huset som stått tomt i några dagar. Liam lämnade resväskan på golvet i hans och Nialls rum utan att packa upp den. Det var han för lat för. Den blonde kom in i rummet efter honom och omfamnade Liam i en kram.
”Jag har saknat dig så mycket de här senaste dagarna Liam.” Han borrade ansiktet i Liams nacke och drog in doften av honom. ”Kan inte du och jag ha en kväll bara för oss själva ikväll?”. Liam tog tag i Nialls underbara ansikte och tittade honom djupt i ögonen innan han kysste pojken.
”Klart vi kan min lilla pyssling!” De båda skrattade och log mot varandra.

 

”LIAM! NIALL!” Louis röst ekade i hela huset. Niall suckade.
”Vad vill de nu då?” han skakade på huvudet och gick ut ur rummet tätt följt av Liam. I köket satt Louis och Harry och väntade. Zayn syntes inte till.

 

”Vad vill ni?” Frågade Liam och la en arm runt Nialls midja.
”Jo, vi tänkte såhär; Eftersom att du är någorlunda frisk nu så kanske vi kunde fira det!” Louis log stort åt sin idé men Liam kisade med ögonen och tittade frågande på de båda pojkarna framför sig.
”Och med fira så menar ni…?”
”En nattklubb inne i centrum. Stan tipsade mig om en jättebr…”
”Vänta nu lite!” Avbröt Liam. ”Du vill alltså att vi ska till en bar…? Och dricka…? Alkohol…?”
”Ja, klart vi ska fira med lite alkohol Payne, vad trodde du?” Liam suckade och kastade en nästan osynlig blick mot Harry som studerade sina naglar. Louis verkade ha fattat vinken och nickade och sade: ”Kan jag få prata i enrum med dig?” De förflyttade sig till det närmaste sovrummet och stängde dörren.
”Louis, tror du verkligen att det är så bra idé att Harry ska dricka nu? Kom vi inte överrens att vi inte skulle ha någon alkohol i huset?”
”Men han mår ju jättebra nu! Han är lycklig och han vill ju inte att hans sköldpaddor där ute ska dö så han kommer nog inte supa sig full! Jag kan se till att han inte dricker så mycket! Kom igen nu Liam!”
”För det första så tror jag inte att du kommer att vara nykter och kapabel till att förhindra honom från att dricka och för det andra så…” han tvekade lite.
”Och för det andra vad Liam?”
”Och för det andra så ville jag och Niall spendera lite ensam tid ikväll.” Sa han och rodnade. Louis tittade besviket på honom men återhämtade sig snabbt.
”Klart att ni ska få ligga lite ikväll, när var senast? Innan vi kom hit va?” Liam rodnade och mumlade något i stil med att det hade han inte något att göra med.
”Men om jag övertygar Zayn om att följa med får vi åka då?”
”Okej då, om du slutar tjata! Men Zayn måste hålla koll på Harry lova mig det! Jag litar inte på dig. Vars är han förresten?”
”Han ligger ute på terrassen och läser sin himla bok.” Sa Louis och himlade med ögonen.

 

De gick ut till köket igen och fann att Harry börjat laga mat. Niall satt på en stol och bläddrade igenom en gammal serietidning utan att riktigt läsa den.

 

”Vi ska ut ikväll Harry!” skrek Louis och hoppade upp och ner som ett litet barn. Niall vände sig om och tittade besviket på Liam.
”Inte vi.” Sa han och smekte Nialls kind. ”Det blir bara Harry, Louis och Zayn.” Niall log och kysste Liam.
”Så ni får huset helt för er själva, heeeeeeeeeeeeela kvällen!” Sa Louis och blinkade med ögat. Niall rodnade till och med mer än vad Liam gjort och han hostade och harklade sig och ägnade sin uppmärksamhet mot tidningen igen.

 

”Vad blir det för middag älskling?” Frågade Louis och härmade en kvinnas röst.
”Fajitas gubben! Din favorit!” Harry och Louis fortsatte att prata med varandra som om de var gifta medans Liam satt och strök Niall på ryggen.

---

PS. Lite abrupt slut men det får ni leva med DS.