Soffan som pojkarna satt i var mycket mindre än vad den hade varit förra gången One Direction hade dykt upp hos Alan Carr, vilket betydde att Niall, som var den minsta av de fem pojkarna fysiskt sett, nästan fick sitta i Liams knä. Detta gjorde inte Niall ett dugg eftersom han den senaste månaden försökt att ägna så mycket tid som möjligt vid Liams sida utan att det skulle verka misstänkt. Även om relationen mellan Danielle och Liam var över sedan en månad tillbaka hade Niall varken modet eller styrkan att erkänna sina känslor för den brunhårige pojken från Wolverhampton. Hur gärna han än ville, hur många gånger han hade tittat in i de nötfärgade ögonen som fick Niall att bli knäsvag och bara velat skrika ut sina känslor, så hade han ändå kontrollerat sig själv, kommit fram till att det bästa för både bandet, de själva och för de andra pojkarna, var att hålla tyst om sina känslor.

Alan drog ett skämt om Harry och Caroline som var så uttjatat och Niall kunde se på Harry att han, efter flera månader äntligen kommit över den kvinnan. Den här gången nådde Harrys leende hans ögon och Niall fnissade också, glad över sin väns framgång.

”Så killar! Nu får ni uppdatera mig, oss, era fans! Hur är det med flickvänner? Eller pojkvänner för den delen? Jag har hört ett och annat om Larry Stylinson.” Alla skrattade och Liam som satt bredvid Niall drog med sina händer på knäna, precis som han alltid gjorde när han var nervös.
Alan tittade på Louis som satt längst till vänster och närmast honom.
”jag har flickvän.” Louis log ett uppriktigt leende och Alan ”aawade” i takt med publiken.
”Eleanor Calder eller hur?” En bild på Louis och Eleanor dök upp på skärmen bredvid pojkarna och Alan fnissade och sa:
”Underklädesmodell har jag hört, blir det mycket naket när ni…” Han gjorde en liten juckande rörelse i fåtöljen där han satt och Louis brast ut i skratt och inte långt efter var Niall och de andra killarna i färd med att skratta så att tårarna rann. Liam kastade en blick på Niall och för en sekund möttes deras ögon och återigen fick de uppleva ett sådant ögonblick. Niall tittade bort snabbt innan hans handlingar skulle ta över hans självbehärskning.

När alla hade lugnat ner sig så tittade Alan med en fräck blick på Harry. Harry skrattade bara och skakade på huvudet.
”Så ingen ny Caroline? Annars så är min 70 åriga moster singel och ledig om du är sugen?” Skojjade Alan. Harry skrattade bara undan skämtet och tittade bedjande på Niall i hopp om att han skulle rädda situationen.
”Jag är singel fortfarande” Svarande han och försökte le så uppriktigt han kunde. Trots sina känslor för Liam så var Niall ganska nere för att han var den enda som inte haft en flickvän under hela One Directions existens. Det hade inte hjälpt hans självförtroende precis.
Alan ägnade inte så mycket tid vid Niall utan fortsatte mot Liam som varit väldigt tyst under hela intervjun.

”Liam…” Alan tittade på Liam med en ledsen blick och Liam skrattade nervöst. Alla visste vad som skulle tas upp och Niall tyckte synd om pojken som satt bredvid honom. Han sket i sina känslor och la sin arm runt den äldre pojken för att stötta honom. Som en riktig bästa vän. Liam tittade förvånat på Niall men ett leende hade smugit sig fram på hans läppar.
”Jag är singel.”
”Och du har nyss gjort slut med Danielle… varför? Berätta vad som hände?” Niall hade alltid tyckt om Alan eftersom han alltid skojjade och intervjuerna var alltid kul men just nu kunde han inte låta bli att kasta en arg blick mot killen i glasögon för hans okänslighet.

Liam drog en djup suck, kastade en snabb blick på Niall igen och sade:
”Det var ett gemensamt beslut eftersom vi båda kände att våra känslor inte riktigt var besvarade.” Det var det här svaret Niall också hade fått när han frågat Liam om vad som verkligen hade hänt. Dock hade Niall inte riktigt trott på de orden men lämnat det eftersom han såg att Liam inte ville prata om det.

Alan verkade först då inse att det var ett känsligt ämne så han fortsatte ner mot Zayn.
”Mr. Malik, hur är det med ditt kärleksliv då?”
”Faktiskt så dejtar jag faktiskt någon just nu.” Alan oohade och aahade men frågade inte några mer följdfrågor.

En timma senare

Niall stod med ena benet mot stolen som stöd för gitarren som behövde en rejäl stämning. Han nynnade tonerna för sig själv tills han var nöjd, sedan vände han sig om och möttes av Liam som log uppmuntrade mot honom.

”Behöver du hjälp Nialler?” Det var längesedan Liam hade använt sig av det smeknamnet, det var längesedan Liam överhuvudtaget sagt något till Niall frivilligt och när han hörde det lilla ”Nialler” så fick han genast fjärilar i magen och han kände hur ansiktet hettade till. En av de få nackdelarna med att var Irländsk, att han alltid skulle bli röd över det lilla minsta. Han mumlade ett generat nej till svar och Liam ställde sig bredvid honom bakom mickstativet och de andra pojkarna gjorde likadant.

De framförde deras nya singel When i hear you för första gången och publiken jublade entusiastiskt. Niall kastade hela ideliga blickar mot Liam som då och då besvarade han blicken med ett leende. Niall kände sig verkligen på topp nu. Hans solo gick super och det kanske ändå skulle lösa sig mellan Liam och honom. De kanske äntligen skulle kunna umgås utan att bete sig kyligt mot varandra och Niall skulle inte längre behöva oroa sig för att Liam och Danielle skulle mysa upp i en soffa i närheten av honom.  Musiken tystnade och One Directions arbete var över. Niall gick fram mot Alan, skakade hans hand och inte långt efter var Liam, Zayn, Harry och Louis.

Väl hemma i lägenheten igen så slängde sig Niall direkt i soffan och slöt ögonen. Han ville bara slappna av och få ta det lugnt. Det hade inte varit många sådana tillfällen nu för tiden men så knackade det på dörren. Niall låg kvar och väntade på att den som knackat skulle komma instormandes eftersom det var alltid så pojkarna gjorde, men ingen kom och ett knackande hördes igen. Niall suckade, hävde sig upp ur soffan och gick mot dörren och öppnade den.

”Hej Niall, jag har tråkigt. Ska vi hitta på något?” Frågade Liam och log ett blygt leende mot Niall.
”Visst kan vi det!” Sa Niall entusiastiskt. Kanske lite för entusiastiskt…
”Bra!” Liam log stort och gick in i lägenheten med Niall tätt i hälarna. Han slängde sig i soffan och Niall gjorde likadant. Glad över att de kunde bete sig så avslappnat runt varandra. Han tittade på Liam som hade blicken på Nialls gitarr som stod i ett hörn längre bort.

”Kan du inte spela någonting för mig Niall? Något som jag aldrig hört förrut?” Liam tittade hänfört på Niall som inte tvekade en sekund utan gick och plockade upp gitarren från golvet och satte satte sig i fåtöljen mittemot så att han kunde se Liams ögon ordentligt.

”Vad vill du höra?”
”Någonting som jag aldrig hört Niall, någonting som du har skrivit.” Det enda Niall kunde tänka sig att sjunga var den låten han hade kompat för någon månad sedan. Den låten som hade fått Niall att inse att det inte skulle bli något mellan Liam och honom. Skulle han verkligen kunna ta den risken? Skulle han kunna sjunga den låten som handlade om Liam när Liam, han själv faktiskt satt där. Mitt framför honom? Skulle han klara av det? Hans kropp agerade innan hans hjärna han uppfatta det och en melodi fyllde rummet.

Cos you were right here
and I should have taken the chance
But I got so scared
and I lost the moment again

It’s all that I can think about
you’re all that I can think about

Is your heart taken
Is there somebody else on your mind
I’m so sorry, I’m so confused just tell me
am I out of time?
Is your heart breaking
How do you feel about me now
I can’t believe I let you walk away when
when I should have kissed you