AN: Ok, här kommer del 3. Jag vet inte riktigt hur det här blev men jag är samtidigt väldigt nöjd med den eftersom det är svårt att skriva om ett breakup.

Läs, kommentera och sprid nu hörrni! Älskar er som håller er kvar här på bloggen fortsätt med det och kommentera älsklingar!

Det borde vara skönt att komma hem igen. Att ta första steget ut från Heathrow och sätta fötterna på engelsk mark. Borta bra men hemma bäst, det var mottot som Liam levde efter. Men den här gången kände han inte lättnaden skölja över honom som den brukar, han kände inte hur den där klumpen i magen löstes upp. I själva verket blev klumpen till en stor hård sten som tryckte i Liams bröstkorg.

Hemresan hade tagit längre än väntat eftersom en storm hade dragit in över Sverige och alla flyg hade blivit försenade och Liam hade alldeles för mycket fritid som han inte ville ta vara på. Istället hade han sökt upp en bänk och med skydd av Paul och deras två livvakter, fått sig en tvåtimmars tupplur. Fast det hade inte varit så smart eftersom det hade hindrat honom från att kunna sova på planet, där han dessutom blev placerad bredvid Niall. För att få hjärnan att börja tänka på annat så aktiverade han Wifi i telefonen och loggade in på twitter. Han hade över hundra nya mentions och han scrollade igenom dom, stannade på en och svarade på några men blev genast uttråkad. Nu hade han inget mer att göra, inget som kunde distrahera hans tankar från det som satt bredvid honom och det som väntade på honom i London. Han vände sig mot den lilla irländska pojken som satt bredvid honom och fann att Niall hade somnat. Han studerade Niall så mycket som han aldrig förr fått möjlighet att göra. Hur hans rosa läppar var öppna en liten bit, hur hans blonda hår låg perfekt över pojkens panna utan hårvax eller någon annan hårprodukt, hur hans långa ögonfransar smekte kinderna när han blundade och Liam insåg hur vacker Niall var. Perfektion i mänsklig form, det var vad Niall var. Liam lutade sig tillbaka, slöt ögonen och lät tankarna ta över.

Och nu, några timmar och en taxitur senare stod han här, på Henrietta Street utanför Danielles dansstudio. Med ett beslut som inte kunde vänta att meddelas. Han ville inte riskera att han skulle ångra sig. Liam gick med bestämda steg uppför trappan och öppnade den stora dörren som avslöjade en stor hall med en reception där det satt en flicka och bläddrade igenom några papper.
”God kväll Anne” hälsade Liam när han gick förbi.
”Hej Liam! Du, Danielle har ett viktigt rep just nu och kan inte störas men du kan ju sätta dig i hennes rum och vänta.” Nej, Liam kunde inte vänta. Det här var tvunget att göras nu. På en gång. Han gick mot hissarna och valde den i mitten, inte för att det spelade någon roll, hissdörrarna stängdes bakom honom och han tryckte på våning tre. Några sekunder senare öppnades dörrarna igen men istället för att gå till vänster där han visste att Danielles rum/omklädningsrum fanns, så gick han rakt fram mot danslokalen.

Stora fönster prydde väggarna så man kunde se hela rummet som var fyllt med speglar. En välkänd figur med yvigt lockigt hår dansade i rummet. När Danielle dansade så såg det ut som att hon aldrig rörde vid golvet. Hon svävade över marken som en älva och Liam älskade det. Hon var så vacker. Danielle var inte själv i rummet utan det var två till som stod en bit bort och betraktade och lärde sig av Liams flickvän.

Liam tog en djupt andetag, placerade handen på dörrhandtagen och öppnade dörren. Ur högtalarna så spelades Michael Bublé’s Cry me a river, Liams favoritlåt just nu. Danielle stannade mitt i en rörelse och vände sig om.
”Liam, sa inte Anne att du inte fick störa oss? Det här är sista repet innan jag åker till L.A och spelar in Bublé’s nya…”
”Dani, det här kan inte vänta jag måste prata med dig.” Liam kastade en blick på de andra. ”I enrum helst.” Danielle tittade menande på de och de gick ut ur rummet.

”Bäst för dig att det är viktigt, du vet att jag hatar när man avbryter mitt i dansen!”
”Dani… det är någonting jag måste göra.” Liam tvekade en sekund innan han bestämde sig. Danielle förtjänade att veta sanningen och han tänkte inte dra någon töntig ursäkt om att han inte älskade henne längre för det gjorde han. Det var inte det som var problemet.
”Du och jag… vi kan inte vara tillsammans längre.” Danielle tittade på Liam med en lömsk blick.
”Är det här något som ledningen har sagt åt dig att göra? Att göra slut med mig? Liam, du vet att jag stöttar dig i din framgång men snälla låt…” Liam avbröt Danielle.
”Nej, Danielle. Jag kan inte vara tillsammans med dig längre och det är mitt egna val.” Danielle öppnade munnen för att säga något men Liam hejdade henne.
”Nej, Dani, jag måste säga det här nu och snälla låt mig prata till punkt.” Liam pausade och tittade på Danielle som inte visade några tecken på att hon var sårad. Danielle som alltid hade varit en sådan stark person visade det även nu. Nu när Liam höll på att kasta bort det andra som betydde något i sitt liv.
”Jag älskar dig, det är inte det som är problemet, tro mig men mitt hjärta tillhör någon annan och det har det gjort i flera månader men jag har inte insett det förens nu.”
”Vem är det?” Hennes röst var bara en viskning. Ett tecken på att hon höll på att bryta ihop. ”Är det någon jag känner? Är det någon du träffade i Sverige?” Hon tittade på Liam och tårarna började rinna.
”Berätta Liam!” Skrek hon och vände sig om. Liam gick mot henne och tog tag i hennes arm, tvingade henne att vända sig om, tvingade henne att se honom i ögonen. Det här var det svåraste Liam någonsin gjort i hela sitt liv och när han såg hur hans ord hade påverkat Danielle så kunde han inte hejda sina egna tårar.
”Vill du verkligen veta det?” Frågade han och såg svaret i de vackra bruna ögonen. Så olika Nialls men ändå så vackra.
”Det är Niall.” Så han sa det. Högt. För första gången. ”Jag är förälskad i min bästa vän. I Niall.” Med en suck sjönk Liam på knä och begravde ansiktet i händerna. Tröttheten sköljde över honom som en våg samtidigt som lättnaden lämnade ett spår i hans kropp. Danielle sa inget utan böjde sig ner och satte sig bredvid Liam. Efter en stund slog hon armarna om honom och omfamnade honom i en kram. Så satt dom och grät i varandras famn. Hur länge? En timma? Två timmar? Liam visste inte, det enda han visste var hur skönt det var att få uppleva Danielles sista kärleksgest.

Morgonen därpå vaknade Liam av ett pip. Hans mobil låg bredvid sängen på nattduksbordet och lös upp hela rummet. Han hade fått ett meddelande, från Harry.
Vad har du gjort? Löd det. Liam gnuggade sig i ögonen, förvirrad. Vad menade han? Så minns han gårdagen och en konstig känsla spred sig i magen. Men hur kunde Harry veta? Han skickade ett svar; Vad menar du? Och så la han sig till rätta men Harrys svar kom tillbaka bara några sekunder senare. Kolla twitter.

Liam loggade snabbt in på twitter, han hade över en miljon nya mentions. Vad hade Danielle gjort? Han gick snabbt in på hennes profil och läste hennes senaste tweet.

!seeing peoples true colours after 7 months.....mmmmm interesting. c'est la vie xx!

Liam tittade på texten, slöt ögonen och drog en djup suck. Nu var det över.